Våren skyndar inte.

Kära Blogg
Det var en vacker morgon. Stilla och lugn och kanske lite varmare än vad det brukar vara. Jag är alltid klädd i ullkalsonger och en massa tröjor, mössa och vantar, fast den här dagen kände jag mig nästan lite väl påklädd.
Min blåsippa hade slagit ut och stod där alldeles ljuvlig. Någon gjorde mig alldeles rasande den här morgonen. Någon som inte orkat ta upp sin egen skit. Och då menar jag inte naturlig skit som ”moder natur” kan bryta ner till gödning, utan skräp, plast och aluminium. Hur kan människor vara så korkade och förstöra vår vackra natur?
 
Stefan har tagit bort all kakel i vårt badrum och började den här eftermiddagen att bila bort klinkern på badrumsgolvet. Det såg ut som vi hade släckt en större eldsvåda inomhus, så mycket rök det.
Peter elektriker kom också hit för att planera hur all ström ska dras, så att strömknapparna och allt hamnar i rätt rum.
Själv passade jag på att väcka upp mina pelargoner ute i orangeriet. Jag har särskilt en som jag hoppas vill vakna och växa sig stor och kraftig, och det är min kärlekspelargon med den ljuvligaste röda färg.
 
Dagens ord:
Ibland kommer jag på mig själv med att prata med mig själv.
Och då skrattar vi båda.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen