Hejsan.
Det har varit stort tårtkalas på Kivik.
Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.
Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.
Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.
Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.
Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.
Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.
Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…
Dagens citat:
När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar
Kram Annika
Hey, i like the sign above the chefs head….. to me it says this is rich and fattening , i am out of here .. !!
Haha … I think you are a funny man… It means the way if you have to escape. Regars from me, Annika