Oskrivna lagar på en loppis.

Hejsan
Som många vet så älskar jag att gå på loppisar. Särskilt byaloppisar här på Österlen. Sådana där som de lokala idrottsföreningarna anordnar och där man vet att pengarna går till byns ungdomar.
Men jag måste tyvärr säga att min loppiskärlek mer och mer får sig en törn.
I fjor fick jag uppleva att det stals saker redan innan loppmarknaden hade börjat. Inte var det vilket skräp som helst som stals, utan lite mer fina saker som många människor gått och kikat på. Plötsligt var förmålen bara borta och försvunna.
Hela två gånger i fjor hörde jag att det hade hänt och jag fick bara en otäck illamåendekänsla.
Samtidigt blev jag heligt förbannad.
Vid dessa loppisar jobbar ett antal glada optimistiska människor helt ideellt med att samla ihop, ställa iordning och sälja saker. Allt för att ungdomarna i byn ska kunna spela fotboll och ha något meningsfullt att göra. De gör helt enkelt ett jättejobb för sin by, och så går andra människor och stjäler för egen vinning skull. Äckligt.
För ett tag sedan var jag på loppis i Kivik, och då stod det klart för mig att även de oskrivna reglerna förändrats genom åren.
Jag trodde i min enfald att man kunde lägga ett bud på en vara och sedan stå kvar vid just sin sak för att antingen betala det pris man erbjudit, eller eventuellt köpslå ifall det fanns fler intressenter. Men nej, sådär funkar det inte alls längre. Det fick jag bittert erfara när jag var intresserad av ett bord där på loppisen.
Nu ska man tydligen inte stå kvar vid varan längre utan man måste se till att hänga efter säljaren för att så fort som möjligt sträcka fram pengarna och betala för sin grej, det pris han hunnit skriva på en lapp. Det spelar ingen roll att säljaren är flera rader bort och egentligen inte har den blekaste aning om vad han tar betalt för eller om det finns fler som vill lägga bud.
Den här dagen hade jag en bra slant i min ficka. Jag brukar tänka att det gör inget om det blir lite dyrare, jag hade ju ändå tänkt att gynna idrottsföreningen eftersom det är en av våra lokala byar och vi gärna vill sponsra dem lite extra då.
Men trots att jag klart och tydligt bjöd över på det här bordet innan marknaden ens hade öppnat, så var där en dam som var så fräck att hon kvickt ilade flera rader bort till en säljare och betalade sitt betydligt lägre pris till honom. Sedan kom hon ångande tillbaka med en klisterlapp som det stod SÅLD på. Både jag och en annan dam blev väldigt snopna för sådana där regler hade vi då aldrig hört talas om. Vi stod ju där vid bordet för att bjuda mer så fort någon hade tid att komma…
-men sådär kan det väl inte gå till, undrade jag försiktigt.
-jag bor här, spottade damen mig i ansiktet, så jag kan reglerna.
 

Ja tydligen är reglerna sådana nu för tiden, fick jag höra. Det berodde på att de var för lite personal.

Istället för att säljarna sakta vandrar fram och tar betalt efterhand för möblerna där spekulanterna väntar, så ska kunderna springa iväg och så snabbt som möjligt betala för grejer som loppissäljaren inte har någon som helst koll på.
Så dåliga regler!!! Det blir ju inte mindre jobb för säljarna på det här viset. Det blir bara mindre pengar i deras kassa.
Betydligt roligare var det borta vid tavlorna.
Där stod båda min svågrar och sålde tavlor för glatta livet. Bröderna Olsson i full action.
Genast blev jag erbjuden en tavla som fick mungiporna att åka i höjden igen.
Helt underbar, även om jag inte tyckte att jag hade någon vägg över till just den.
Nu gick vi inte helt lottlösa från marknaden. Under tiden som jag fick mina fiskar varma av surkärringen som köpt ”mitt” bord, så fyndade Stefan en liten byrå till vårt kommande gästrum.
Sedan körde vi hem till svärmor Karin och drack kaffe. Hon bor ju också där PÅ Kivik, som de fina folket säger.
Ja alltid lär man sig något nytt, och den här dagen lärde jag mig lite nya lagar och regler om just loppisar.
Helst åker jag själv till Brösarps loppis. Där är det ordning och reda och klara och tydliga regler tycker jag.
Där har Kivik mycket att lära…
… lite retas jag såklart nu, eftersom Stefan är en Kiviksgrabb och jag en Brösarpstös så råder det ofta lite internt gnabb, men ett visst mått av allvar…
Dagens citat:
Bli inte imponerad av:
pengar
antal vänner
utbildning
titlar
Bli istället imponerad av:
generositet
integritet
ödmjukhet
vänlighet
Ha en härlig dag och kram
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top