Molly har stulit hans hjärta.

Kära Blogg
I alla år har Stefan låtit mig förstå att hans hjärta egentligen mest klappar för stora, coola hundar. Hundar som Johnny. Hanhundar med ”Power” liksom!
Men så kom Molly in i våra liv. En pytteliten pomeraniantjej. Ingen mesig och eftergiven liten hund. Nej, hon är en riktig tuffing – kaxig, tuff och med mycket energi och attityd. 
Det sa klick. Pang så var han störtförälskad.
Det innebär att jag själv glidet ner ännu ett pinnhål…
1. Judith
2. Molly
3. Frugan
… de vet i sjutton om inte Felix och Johnny också klämmer in sig på en tredje och fjärde plats och puttar ner mig från pallen.
 
 
Sommaren fortsatte med toppenväder. Dagen var behagligt ljummen till att börja med, innan solen bröt fram och gjorde eftermiddagen till en solskensdag.
Vi tog en tur på åsstigen.
Jag blev så glad över att äntligen träffa på en ekorre. Våra egna korrar vid huset tycks ha försvunnet. Jag tror att det är de elaka skatorna som ätit upp ungarna och skrämt iväg ekorrföräldrarna. Jag är väldigt sur på skatorna nu.
 
Jag har inte nämnt något om min löpning på länge. Löpningen ligger nere! Jag har medvetet bestämt att avstå springningen en lite längre tid. Allt för att se om det påverkar mina smärtor. Nu är det inte så att jag njuter av att ”slippa” ut och jogga och kan lata mig istället, nej, jag saknar det och längtar efter det varendaste dag.
Fast jag tvingar mig till en kvarts simning om dagen, trots att det är kallt. Har man pool, så har man.
 
Jag tycker att det smakar extra gott med fisk på sommaren.
Vi har ätit en middag som är lite extra god. Det är grillad lax, kokt potatis, mangosalsa med chili, och kaprisky.
Yummi, yummi!
 
Årets första vårtbitare har setts i Gyllebo av mig… in efter kameran!
 
 
Dagens kloka ord:
Vi är inte rädda för det okända, utan för det vi tror oss veta om det okända.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen