Kära Blogg
En vän frågade mig:
-blir du aldrig uttråkad av att gå där ensam i skogen varevigaste dag? ….
Nej. Aldrig! Aldrig någonsin. Det är ju nytt varje gång. Kanske är det för att jag har guldfiskminne?
Eller så är det för att jag uppskattar naturen och det enkla. Jag trivs bäst i mitt eget och hundarnas sällskap, det bästa i hela världen.
Den här dagen såg vi en häger stå där i sjökanten och speja, innan den vackert gav sig iväg över vattenytan.
Molly och Johnny hittade som vanligt på en massa bus. Båda var fulla av de små kardborrfrö som man brukar få på byxorna när man strövar genom skog och mark.
I dagarna fyller vår katt Felix 5 år. Tänk vad tiden går. Det känns inte särskilt länge sedan som vi var på väg till Lunnarp för att hämta honom. Vi skrapade ihop köpeskillingen i kontanta sedlar. Hela 750 kronor kostade han, eftersom 75% består av äkta maincoon. Andréa bidrog med 50 kronor ur egen ficka, så vi betraktar nu hans högra bakben som hennes.
Grattis älskade Felix!
Jag har kommit igång riktigt bra med min simträning. För någon dag sedan tänkte jag högt för mig själv:
-det skulle vara bra med en sådan där utedusch ….
Vissa saker nappar han direkt på, den där Hantverkarn. Idag efter jobbet kom han hem och i en rasande fart monterades det upp en utedusch i trädgården. Kungligt invigd blev den också av honom själv. Johnny var lite skeptisk till hela konstruktionen. Felix och Molly däremot, de tog det hela med ro.
Jag har en klematis i min trädgård. Varje år händer något med bladen. De blir torra, fula och vissnar ner. Men när den sedan blommar, då är den alldeles magisk. I trädgården vimlar det också av paddungar. Jag älskar grodor och paddor. De är så söta, oskyldiga och symboliserar för mig det vackra ordet ”hopp”.
En kvällstur till Simrishamn är aldrig fel. Då kan man passa på att spankulera runt lite i hamnen, äta en kulglass och bara må gott!
Dagens kloka ord:
”Vem som helst kan sympatisera med en väns lidande, men det krävs en förfinad själ för att sympatisera med en väns framgång.”
Efter att ha simmat i en halvtimme och vänt ”tusen gånger” säger jag Hejdå Bloggen. Brrrr ….
