Hejsan.
Mitt oktober har varit vackert. Naturen har visat sig från sin absolut bästa sida. Vädret har varit extra torrt och varmt. När jag inte har jobbat så har jag sprungit, vandrat och badat i sjön. Jag har mest umgåtts med familjen och mina närmsta vännerna. Djuren har som alltid spelat en stor och viktig roll i mitt liv. Det har såklart även mitt lilla barnbarn Scott gjort. Killen som den här månaden firat sin ettårsdag med kalas hemma i Tomelilla.
I månadens slut korsades min väg med en liten övergiven honkatt i skogen. Ett litet eländigt liv, som utan röst skrek på hjälp. Med enbart kroppsspråk och vädjande ögon fick vi kontakt. Det var en övergiven kattflicka med stora skador. Genom regnet bar jag henne hem till oss där hon fick mat och en torr plats. Tack vare vänliga människor fick kattflickan sedan ett värdigt slut och vilar nu på en vacker plats här i Gyllebo. Hon blev uppkallad efter min adress och en extra tanke förtjänar den lilla bortglömda kattflickan få här på bloggen. Sov gott lilla Doda.
Nu välkomnar jag November månad. Även om vi fick extra stränga Coronarestriktioner här i Skåne framöver, så ser jag fram emot mysiga middagar med familjen. En gås väntar i frysen och boxen är fylld med viltkött inför vinterhalvåret.
Dagens citat:
Ibland kan det vara bra att komma ihåg – att bakom varje ansikte du möter bor en människa med sina bra och dåliga dagar, sin glädje och sin sorg.
Kram Annika
