Målare, målare skrynkelben …

Kära Blogg
Den här dagen var jag fast besluten att slutföra mitt målningsarbete i köksdelen.
Glad i hågen målade jag på för glatta livet. Jag visste att jag skulle komma att få betala för min iver med ryggont nästkommande dag.
Ja, jag var glad länge och väl – ända tills jag fick syn på burken Stefan gett mig. Fel färg!! Vid närmare granskning av mitt verk insåg jag att det var en annan nyans av vitt och även en annan glans. Arg som ett bi fick jag börja om från början igen!
 
 
Min runda i skogen var dock precis lika angenäm som alltid. En sur katt blängde på oss från en vildvuxen trädgård.
Mitt favoritträd var lika förälskat i sig själv som alltid. Underbart!
 
 
Hemma på soffan låg våra egna katter och snusade sött. Ända mot ända.
Ute i trädgården blommade äntligen min älskade ”Mose brinnande buske”. Den som mamma Ingrid köpt åt mig en gång när jag fyllde år, trots att vi då slutat att fira varandras födelsedagar för länge sedan. Det känns som en liten hälsning från himmeln var gång den där underbara blomman står där i min trädgård.
 
Mina penséer har gett upp och börjat vissna ner. Den här dagen köpte jag lite nya sommarblommor och bytte ut i ett par av mina ektunnor.
Min granne Ursula brukar ha de vackraste fingerborgsblommor man kan tänka sig. Somliga år sprider de sig även in till mig. I år är det ett sånt år. Jag njuter förstås av mina tillfälliga gäster.
 
Dagens kloka ord:
 
En kvinna glömmer lättare än mannen
men hon minns bättre det hon har glömt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top