Hej hej.
Nu är de snart här…. blåsipporna!
Jag och hundarna kravlade upp i ”vår” blåsippsbacke och stack ner våra näsor i löven. Långt där nere lyste några små blå knoppar. Ljuvliga små blommor som snart står här i backen och niger så sött.
Bästa stället att ta sig ut i skogen enligt hundarna, är i gången mellan hästhagarna. Ingen annanstans finns det så mycket goda dofter.
De gamla alpackorna stod som vanligt och blängde på oss när vi traskade förbi.
Vår revisionsbyrå hade ordnat en utbildnings och informationsträff.
På Örums Nygård samlades vi, en hel massa småföretagare, för att ta del av lite matnyttig information om skatter, avdrag och annat som är bra att kunna när man driver eget företag.
Jag har planterat om mina rotade porslinsblommor och samtidigt tagit lite nya sticklingar.
Jag tror att min mamma Ingrid är ganska nöjd med hur jag sköter dem, där hon nu sitter uppe i sin himmel.
I Canada verkar det som min äldsta dotter fortfarande har vinter och kallt. Jag saknar henne så väldigt mycket.
Även om det ”bara” är två månader sedan vi sågs i Mexico, så känns det så länge sedan och tiden verkar oändlig tills jag får träffa henne igen… till hösten kanske … dit är det en evighet.
De senaste 6 åren har vi bara träffats ett par veckor om året, ibland mindre … Jag vänjer mig aldrig!
– Jag skickar dig, Andréa, en stor bamsekram och längtar tills du åter är hemma hos mig i Gyllebo ♥
Dagens tänkvärda ord:
Vi kan inte göra storverk,
bara små gärningar med stor kärlek.
Hejdå och kram från oss.
