Hejsan.
En gråmulen söndagsmorgon valde jag att börja min dag vid havet.
Inget är ju så skönt som en ensam vandring på en folktom sandstrand.
Med Johnnyhunden vid min sida njöt jag av den fuktiga vinden mot mitt ansikte.
Vid strandkanten låg en vacker eka uppdragen i sanden. Runtomkring hade en massa sjöfåglar samlats … till Johnnys stora lycka.
Med tanke på Johnnys dåliga ben så fick han snällt gå kopplad vid min sida. Jag visste ju med all säkerhet, att Johnny annars hade tappat all självkontroll och behärskning. Han hade gett sig iväg som en galenpanna rakt in i fågelflocken. Det hade ju varken varit särskikt bra för honom själv eller för de skränande fågelfäna, som märkvärdigt struttade runt den tomma båten.
Vi stannade till en stund och blickade ut över havet. Jag njöt av den vackra vyn där jag kunde skymta Bornholm långt borta i horisonten. Johnny funderade nog mest på hur han obemärkt skulle kunna lura sig på en fjantig fiskmås.
Istället för att fortsätta lurpassa på dumma trutar, så la Johnny sig på sidan och rullade förnöjt runder i den fuktiga sanden. Hans glänsande svarta päls blev gulbeige i likhet med en golden retrievers. Sedan skakade han sig behagfullt så det kändes som om hela jag blev sandblästrad. Såklart – om man har varit på en sandstrand, så ska det väl synas i bilen var man varit …
Dagens citat:
Det finns vänner för stunden och det finns vänner för livet, men det är bara tiden som kan utvisa vem som är vem.
Finns det egentligen någon bättre vän än en hund… Oavsett hur arg jag ibland kan bli på min Johnnyhund, så är hans kärlek till mig så total!! Får han tillsägelse så ruskar han bara på sig och gör sig beredd på att överösa mig med sin stora kärlek. Fast det förstås, nu på gamla dar så har vi betydligt mer överseende med alla hans stolligheter…
Må gott och kram
Annika
