Hejsan.
För en vecka sedan var det dags för min och Tinas underbara lilla tradition. Vi brukar ju åka till Brösarps Norra Backar när ljungen står som finast i blom och börja vår dag där.
Den här morgonen såg inte ut att få någon fantastisk soluppgång, men vi var helt överens, det skulle ändå komma att bli en fantastisk morgon.
Jag hämtade Tina vid fyra tiden, och så begav vi oss iväg. Det är alltid en så speciell känsla att komma fram tidigt i mörkret och sedan ta sig upp till rastplatsen som ligger så bedårande vackert med utsikt ut över hela Brösarps by.
Den här morgonen föll ett fint duggregn, men det var inget som direkt störde oss. Vi dukade upp vår frukost och njöt av allt gott och av den fantastiska utsikten.
Ljungen blommade så vackert och skiftade i en massa olika lila färger, det var allt från purpur till rosa toner.
När frukosten var uppäten och vi så smått började bli genomblöta, var det dags för oss att köra vidare till en annan plats.
Vi packade ihop våra saker och vandrade tillbaka ner till Glimmeboda gård, där vi parkerat bilen.
Nästa anhalt blev Vantalängan, som bara ligger ett stenkast bort.
Att vi fick ha hela platsen helt för oss själva, det var ändå ganska otippat. Nu i sommartider så brukar här alltid vara vandrare som slagit läger i något av vindskydden eller vanliga campare med tält. Det här med att smyga och vara tyst är ju inte min bästa gren precis, så det var nog tur att platsen var folktom.
Och nog fick vi rätt alltid – det blev en fantastisk morgon trots att solen inte ville visa sig.
Dagens citat:
Om man är tacksam för det lilla så ser man genast att det finns så mycket att vara tacksam för.
Det här var en morgon att vara tacksam för.
Ha det gott och kram
Annika
