Hejsan
Eftersom jag alldeles nyligen har flyttat min blogg och dessutom börjat ett trevligt samarbete med bästa Österlensidan, Österlen.se, så är det nog på sin plats att jag presenterar mig lite kort.
Jag heter alltså Annika, och jag är född och uppvuxen här på Österlen.
Jag föddes och växte upp ett stenkast från Christinehofs slott. Där hade jag naturen som den underbaraste lekpark man kan tänka sig.
I tjugofem år arbetade jag som byggsäljare på ”Rosenguistas” i Simrishamn, eller XL Hans Anders som det faktiskt heter nuförtiden. Det var en arbetsplats som jag verkligen trivdes på, och det var också där jag mötte min nuvarande make, Stefan. En Kivikspåg som många känner som Hantverkarn, eller som Sniff (om man är från stenåldern och dessutom intresserad av fotboll vill säga)
Jag arbetar sedan åtta år tillbaka med mitt och min mans byggföretag, där jag sköter papper och ekonomi.
På min fritid är jag nästan alltid ute i naturen med familjens tre hundar. Tillsammans med min stora hund Johnny är jag krigsplacerad i ett insatsförband i hemvärnet. Fotografering är ett annat intresse som jag verkligen brinner för.
Jag älskar mitt Gyllebo, där jag bor sedan tjugo år tillbaka.
Många av er har säkert besökt Gyllebosjön och vet hur vackert där är. Årstiden spelar liksom ingen roll.
Det var för fyra, fem år sedan som jag började att blogga lite i smyg. Största anledningen var nog att jag ville skapa en fast punkt för mina tre döttrar, som då reste och bodde utomlands i olika världsdelar. Jag ville helt enkelt skapa en plats så de inte skulle riskera att glömma bort vårt underbara Österlen, vår hembyggd och orten där de har sina rötter.
Det viktigaste med bloggen är att ha kul. Att ta bilder och skriva av hjärtans lust.
Så välkomna till mig!
Dagens citat:
Det var på vägen ner till Österlen,
någon mil från Kiviks hamn …
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Roligt att följa dej och dina bilder, blir på något vis en nostalgitripp för mej varje gång även om du inte skriver direkt om våra gemensama trakt där vi växte upp. Jag tror att den trakten har präglat alla som bott där på speciellt vis med sin fantastiska historia, på både gott och ont för människorna som arbetat för bruket, och kanske för oss som hade föräldrar som arbetade för godset med naturen…. Vi blev nog liksom inpregnerade utan att vi förstod med att få ögon för skogar, åkrar och havets skönhet och att vi måste uppleva detta om och om igen för att må bra i själen…… Ja, detta blev lite djupt men jag tror det också gör att vi njuter av annan natur när vi reser, och inte bara drar oss mot stenöknen… Ha en fantastiskt december och njut av ljusen, mörkret, och naturens skiftningar! Kram Lena 💞
Tack Lena för din underbara kommentar. Det är säkert så, vi har fått något i blodet. En stor kram till dig!
Hej. Berättade nyss om att jag läser din blogg för mina föräldrar. Min pappa är uppvuxen i Bertilstorp och jag har varit många gånger vid Christinehofs slott. Min faster bodde i ett av husen i närheten ett tag. Nu undrar jag lite vad dina föräldrar heter kanske att min pappa vet vilka det är. Du behöver såklart inte svara men det vore lite kul. Kraaam Pia
Åhhh så spännande. Som barn åkte jag skolbuss genom Bertilstorp, Stråe och byarna runt om. Min pappa jobbade som skogvaktare på godset och jag växte upp i ett stort hus som heter Skoghem. Vi har säkert gemensamma bekanta om inte annat. Kram på dig Pia.
Så trevligt att du skriver om där jag nu aldrig flytta ifrån.
Kul att ändra får del av detta, som te.x Lena och Pia.
Ja gisses världen är liten i bland.
Pia vad heter din pappa,för min man är uppvuxen i Bertilstorp.
Kul att få veta.
Kram Annika vi ses snart 😍
Tack min fina vän för din kommentar, så härlig att du är kvar på världens bästa plats!! En stor kram.