Kära Blogg
Dagen började, som alltid, i skogen. Allt är lite kyligare, lite fuktigare nu.
Vi njuter av naturens förändring.
Sedan jag började med min simträning i plaskdammen, har jag hunnit simma en rejäl sträcka. Jag har skrivet upp i min träningsdagbok och när jag nu summerar har det blivit 28.000 meter på en månad. Den här dagen var inget undantag, 1000 meter fick det bli och lite räddningsaktioner för att rädda några grodor.
Så var dagen kommen som vi längtat efter. Molly hade förstås ingen aning, men jag hade längtat så. Monica och hennes son, kom ända från Bjärnum för att hälsa på och för att hjälpa mig att trimma lilla Molly. Monica är Mollys första ”mamma” och att de båda kände igen varandra på direkten var det ingen tvivel om. Så mycket kärlek. Jag bara njöt av att se vilket naturligt handlag Monica hade med mitt lilla busfrö. Johnny stormade lite extra, för såklart ville han också ha uppmärksamhet, totalt ovetande om sin stora storlek.
Underbara Monica hjälpte även Amanda att piffa till hennes lilla Snowie litegrann.
Jag har haft en sådan väldig tur och är så tacksam. Jag köpte inte bara en hund, utan jag fick även härligt fina vänner på köpet.
Tack Monica och tack Daniel för ni tog er tid att hälsa på oss.
På kvällen fortsatte pälsvården, fast på lilla Emmy istället. Så här fin blev hon.
När skymningen precis lagt sig över Gyllebo och vi hade svalt sista kvällskaffet slocknade ljusen och strömmen försvann. Det visade sig att hela Österlen blivit utan el och låg i totalt mörkt. Jag tände en massa stearinljus och vi mös alldeles extra mycket. På facebook kunde jag läsa Andréa:s lustiga kommentar från Danmark, ….”men jag trodde att ni hade flyktingström”…, en kommentar man kan säga ligger i tiden. Goa Andréa!
Dagens kloka ord:
”Det som är meningen att ske hittar alltid en väg.”
Kram och Hejdå Bloggen
