Hejsan.
Jag brinner ju för det här med mental träning. Att bygga på min självkänsla och mitt självförtroende.
I min familj finns det en individ som i liket med Zlatan har en medfödd onaturligt stark tro på sig själv. Det är någon som definitivt inte behöver träna på att bättre på sitt självförtroende.
Det är en gosse som tar för sig av livet. Han älskar precis alla människor av hela sitt hjärta, inklusive sig själv förstås. Och han tror fullt och fast att alla han träffar älskar honom lika mycket tillbaka.
Hunden Johnny.
Något han älskar minst lika mycket som sig själv, det är mat.
Det spelar ingen roll att han aldrig har blivit serverad någonting direkt från matbordet, för hoppet är det sista som överger en flatte. Johnny slutar aldrig hoppas på att även han är inbjuden att ta för sig direkt från buffébordet. Han är alltid den första självskrivne gästen när jag kallar att maten är serverad.
Med stora luffsande kliv tränger han sig först i matkön.
Att tigga och försöka tjuva mat från familjemedlemmar, det generar inte Johnny det minsta.
Det spelar ingen roll hur arg man blir på honom och försöker tillrättvisa när han bufflar sig fram för att tigga – Johnny anser att en stulen matbit är värd alla sura miner i världen, långsinthet och nyp i öronen.
Nu får Johnny inte särskilt mycket skäll eller bannor av någon av oss, eftersom det liksom rinner av honom som vatten på en gås, det är liksom onödig energi att lägga på negativ energi. Vi får istället försöka dressera honom att inta sin plats i väntan på sin egen mat. Man får ta till mutor.
Ett helt underbart skafferi har han som är bara hans. Det innehåller djurfoder, gotter, ben och andra viktiga saker. Det innehåller en ynka hylla som katterna och de små hundarnas attiraljer får samsas på, annars är det bara Johnnys. Och såklart finns sådana skitsaker som bajspåsar. Det där skåpet, det har han full koll på vår käre Johnny.
Ja nog vore det härligt att ha samma själkänsla som hunden Johnny. Att ta livet på samma sätt som han gör.
Ingenting generar honom. Han bryr sig inte om ifall någon tittar snett eller han egentligen inte är omtyckt. För honom räcker det med sina egna känslor. Och en stark känsla för honom tycks vara hunger … men såklart också kärlek till sin familj.
Dagens citat:
Vänlighet är ett språk som till och med
den stumme kan tala och den döve höra.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika