Kära Blogg
Måndag, och för mig var det jobb som gällde. Fakturering och lite annat pyssel. Det passade mig bra, för jag skulle ju även till läkaren någon gång under dagen … trodde jag!
Hela måndagen väntade jag tålmodigt på att bli uppringd av någon från sjukhuset. De hade ju sagt redan i fredags att jag skulle få en akuttid. Klockan tre ringde de. Nej, ingen tid fanns, men om jag återkom nästa dag så kunde jag få en akuttid då … ”De kan kyssa mig i” … ja, någonstans. Ledsen blev jag såklart, men så glad och tacksam för att ha försående vänner som hjälpt mig med smärtstillande i helgen. Glad och tacksam för mina fyrbenta vänner på kontoret är jag såklart också. Trots att de båda stulit en väldigt viktig lapp och ätit upp den. Goa, fina hundar!
Molly har tappat sin andra tand. Det är bra, för då kan hon få en liten slant från tandfen. Johnny har ju en fast inkomst från Försvarsmakten, men lilla Molly tjänar inga egna pengar, så för henne kan det vara bra med lite extra veckopeng.
På kvällen var vi en sväng på Kiviks Marknad. Det kändes som där var lite mindre av allting. Till och med älgkebaben var lite mindre än vanligt. Men ingen annan markandsplats ligger lika bedårande vackert som den i Kivik.
Så träffade vi glada goa Mårten, Sarin och Aom.
Marknad är kul, men det är magiskt att komma tillbaka hem och andas Gyllebo lugn, strosa i sin trädgård och bara vara.
Än bor de kvar, de fem ungarna uppe i svalboet …
Dagens kloka ord:
”Du kan bli förolämpad, slagen och grymt hånad, men din värdighet kan aldrig tas ifrån dig … Om du inte frivilligt ger bort den.”
Från mig och lilla ”Mollsan”, Hejdå Bloggen
