Mitt mars 2018

Mitt mars kan enkelt sammanfattas med två ord … vinter och smärta.
Hela mars har jag mest tillbringat liggande på rygg knaprandes narkotikaklassade piller. Utanför fönstret har vintern rasat, och egentligen visste jag vad som väntade för så mycket domherrar som vi haft här, det har jag då aldrig sett förut. Såhär i efterhand så måste jag nog säga att det var en bra månad att klämma in ett diskbråck i.
Men nu jäklar är det framåt som gäller. Det kommer att ta tid innan jag är helt bra igen, det vet jag, man räknar med ungefär ett år …men bannemej om det inte verkar som det vänder nu.
Så kom igen April – du är mer än välkommen.
Note myself: hejda dig nu kvinna och gör inget förhastat med kroppen.
Löparstatistik: 0 kilometer efter diskbråcket den 13 februari.
Så tillsvidare får jag räkna kilometrar på mina promenader istället.
(tjejmilen i september är ännu ett mål och hastigheten har jag ju inte sagt något om … eller….)
Promenadstatistik för mars: ynka 9 kilometer – men alltså är jag i gång igen!!!
Ha det fint och kram på er
Annika
…och tack till er som hjälpt och stöttat.