Svag för små granar.

Hej hej.

Jag har nog alltid varit svag för små, små julgranar. Kanske är det något jag fått i generna från barndomen uppe i Christinehofs djupa skogar.

Nu verkar det i alla fall som om det är trendigare än någonsin med små granar. Granar av alla de slag. Både på rot och huggna som små julgranar. Inomhusvarianter och minisorter.

Jag och min Stefan stannade till hos Gärsnäs egen ”blummetös” för att handla en födelsdagsblomma åt svärmor, när jag föll pladask för en liten urgullig silverfärgad gran i en kruka. Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet.

Ja, det var som om den där lilla granen viskade till mig ”köp mig, köp mig”. Nästan som om jag behövde rädda den lilla granen från världens all ondska.

 

Såklart fanns det en massa andra trevliga saker där i Sussies blommehörna, som alltid.

Vill ni också köpa er en liten gullig gran i kruka, så såg jag att där fanns några till på lager… och särskilt en som behövde räddas alldeles extra mycket …

Min lilla gran får nu stå vid vår veranda och hälsa välkommen till oss, och med tiden tänkte jag plantera ut den på en väl vald plats i trädgården.

-den kummer rådjuren å eda po, sa Stefan med ett elakt skratt…

-de skulle bara våga, tänkte jag för mig själv.

Dagens citat:

Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula?

//Ernst Kirchsteiger

Ha en härlig dag.

Annika