Hejsan.
Tänk så fort saker och ting faller i glömska. Jag tänker tillbaka på förra sommaren, då jag höll på att gå i sönder av oro över min dotter. Det var en pandemi som härjade och hon var fast i USA. Idag känns det så oändligt länge sedan.
När vi nu tillsammans går ner till sjön, Andréa och jag, så känns det som hon alltid varit hemma i Sverige. Den oro jag då kände är som bortblåst.
Tack vare min blogg och de årliga minnena som poppar upp som små notiser, påminns jag om livets berg och dalbana. För även om man ska lägga fokus på nuet och framtiden, så tycker jag om att se tillbaka på alla guldkanter som livet fört med sig.
Särskilt många guldkanter har min fina badkompis bjudit mig på och jag är så tacksam för att jag hittade henne här ute i skogen.
Bilder och foto är alltid ett bra stöd för minnet. Senaste gången vi hälsade på pappa Kurt så åkte det gamla fotoalbumet från hans barndom fram och jösses vad han kom ihåg många historier från förr.
Dagens citat:
Livet är som en upptäcktsresa – ingen transportsträcka.
Spara på fina minnen och låt de mindre trevliga bara passera som nödvändiga lärdomar.
Kram Annika
