Min vän Thomas på besök.

Kära Blogg
Jag är så glad för att jordens axel lutar. Det är det som gör att vi får årstider. Jag älskar årstider.
Ibland hör jag människor säga att de inte tar så mycket fotografier eftersom de vill se allting ”här och nu” och inte genom en kameralins. För mig är det precis tvärtom. När jag vandrar i skog och mark utan att ta bilder fladdrar mina tankar alltid iväg, antingen bakåt i tiden eller framåt, till något som ska komma, något jag planerar. Jag blir lite halvblind och bara trampar på i min bubbla. Men när jag har kameran med mig skärps mitt sinne, mina ögon ser hur det verkligen ser ut. När jag tar bilder stannar tiden, jag är precis alldeles fokuserad på hur världen ser ut just nu, Jag ser djur och småkryp som jag förmodligen skulle missat annars. Jag älskar att fotografera i alla de fyra årstider. Ja, så är det för mig.
 
 
 Min vän Thomas var här på besök. Ja, grabben som cyklade Österlenrunt, trots att det egentligen inte går att cykla när man sitter i rullstol. Nu kan jag nästan knappt beskriva hur glad jag blev över hans besök den här dagen. Att se honom se så frisk och kry ut igen, fick hela mig att bubbla av glädje. Visserligen sitter han i sin rullstol, allt tar lite längre tid, men han har drömmar och utstrålar positiv energi som få andra människor gör. Det var som den gamla glada Thomas jag en gång jobbade med. Han som fick oss alla att ligga dubbla av skratt – roligare och bättre ståuppkomiker än självaste Johan Glans och alla de andra skämtarna på TV. Idag var den glimten tillbaka i hans ögon, fast med mycket mer mognad och ödmjukhet inför livet.
Thomas, tack för en mysig eftermiddag och du – rulla ut i livet och ta det med storm… som du själv alltid brukar säga, ”bara po de så de bloar”. Förverkliga dina drömmar, allt är möjligt, det gäller bara att hitta en väg. Vänta inte på att leva, gör det nu och gör alltid det roligaste först.
Fast ibland får man stå ut med lite regn om man vill njuta av regnbågen.
Kram på dig min vän.
 
 
Dagens kloka ord:
”Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.”
 
Nu säger jag lite extra mycket Hejdå Bloggen för jag och Johnny ska ut med gänget och öva.
Och om inte fienden tar mig så hörs vi i nästa vecka.
So Long så länge.
Håll nu tummarna för att min kropp håller för fyra dygn ute i strid.
Kram på er.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Min vän Thomas på besök. Läs mer »

En fantastisk dag med bästaste Madde på kvällen – kan det bli bättre!?

Kära Blogg
När nu hösten är här på riktigt liksom, då är det dags för ylletröjor som är varma och gosiga.
Så det fick det bli när vi gav oss ut i skogen den här dagen. Puhhh, så svettigt!!  Hösten har nog inte riktigt förstått ännu, att det krävs lägre temperaturer för tjocka, stickade myströjor. En fantastisk vandring över åsen blev det, och en massa bilder.
 
Det känns som ett gränsland mellan höst och sommar. De vilda blommorna står ännu frodiga och vackra och småkrypen ser ut att vara totalt ovetande om den kalla period som är i antågande.
Där på vägen såg vi en stackars liten snok som någon kört över och skadat. Den var helt ointressant tyckte båda hundarna.
 
 
På vår lilla stig i skogen hittade vi ett sånt där litet djur som finns i sagorna om Pippi Långstrump – en spunk!
Den här lilla skalbaggespunken var Molly fruktansvärt rädd för och vågade knappt passera. Rädslor är då inte logiska.
 
Molly har en favoritplats här hemma, där hon alltid brukar ligga när jag jobbar. Det är i nätgardinerna som jag lite provisoriskt hängt upp för att stänga ute flugor och flygfän nu när det varit sommar. Den där gardinen lär få hänga kvar i vinter, jag har inte hjärta att förstöra hennes mysplats.
 
 
 
Äntligen! Vi hade lovat varandra att träffas inom det snaraste, att inte tappa bort varandra. Min fina, kära vän Madde och jag. Den här kvällen var det så äntligen dags. Det blev en supergod mysmiddag hemma hos Madeleine och Amelie. Inte en sekunds tystnad uppstod.. Ja, ni förstår – när två kvinnor av samma skrot och korn träffas efter så lång tid, då finns det obegränsat med ämne som måste dryftas, skrattas åt, få ögonen att tåras åt …. Ja, jag tror inte att vi på långa vägar blev klara med allt vi hade att prata om, trots att klockan blev sen och Amelie skulle upp i skolan dagen efter. Om jag får bli gammal någon gång och måste flytta till ålderdomshemmet, då är Madde den person jag vill bo där med, för då vet jag att jag aldrig någonsin behöver ha tråkigt.
Madde har en dotter som heter Amelie. Amelie är en liten tjej med rosa väggar på sitt rum. Nu tror jag att när Amelie själv får börja bestämma över färg och form så kommer det inte längre att bli rosa och flickigt. Hon är en tuff liten tjej som verkar veta vad hon vill. Den här kvällen fick jag träffa hennes marsvin Mauritz, som är ett litet virvelmarsvin med XL:s färger såklart.
 
Söta, fina Madde, tusen tack för en härligt kväll med så många goa skratt!
 
 
Dagens kloka ord:
 
”En god vän är som ett fyrklöver. Mer sällsynt att finna och en väldig tur att ha.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
Dela gärna

En fantastisk dag med bästaste Madde på kvällen – kan det bli bättre!? Läs mer »

Vi har haft kärt besök från Bjärnum och Molly var i sjunde himlen.

Kära Blogg
 
Dagen började, som alltid, i skogen. Allt är lite kyligare, lite fuktigare nu.
Vi njuter av naturens förändring.
 
Sedan jag började med min simträning i plaskdammen, har jag hunnit simma en rejäl sträcka. Jag har skrivet upp i min träningsdagbok och när jag nu summerar har det blivit 28.000 meter på en månad. Den här dagen var inget undantag, 1000 meter fick det bli och lite räddningsaktioner för att rädda några grodor.
 
Så var dagen kommen som vi längtat efter. Molly hade förstås ingen aning, men jag hade längtat så. Monica och hennes son, kom ända från Bjärnum för att hälsa på och för att hjälpa mig att trimma lilla Molly. Monica är Mollys första ”mamma” och att de båda kände igen varandra på direkten var det ingen tvivel om. Så mycket kärlek. Jag bara njöt av att se vilket naturligt handlag Monica hade med mitt lilla busfrö. Johnny stormade lite extra, för såklart ville han också ha uppmärksamhet, totalt ovetande om sin stora storlek.
Underbara Monica hjälpte även Amanda att piffa till hennes lilla Snowie litegrann.
Jag har haft en sådan väldig tur och är så tacksam. Jag köpte inte bara en hund, utan jag fick även härligt fina vänner på köpet.
Tack Monica och tack Daniel för ni tog er tid att hälsa på oss.
 
 
 
På kvällen fortsatte pälsvården, fast på lilla Emmy istället. Så här fin blev hon.
 
 
När skymningen precis lagt sig över Gyllebo och vi hade svalt sista kvällskaffet slocknade ljusen och strömmen försvann. Det visade sig att hela Österlen blivit utan el och låg i totalt mörkt. Jag tände en massa stearinljus och vi mös alldeles extra mycket. På facebook kunde jag läsa Andréa:s lustiga kommentar från Danmark, ….”men jag trodde att ni hade flyktingström”…, en kommentar man kan säga ligger i tiden. Goa Andréa!
 
 
Dagens kloka ord:
”Det som är meningen att ske hittar alltid en väg.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna

Vi har haft kärt besök från Bjärnum och Molly var i sjunde himlen. Läs mer »

Hektiska dagar och fulltecknad kalender.

Kära Blogg
Egentligen tycker jag inte om när min almanacka är fulltecknad av saker jag måste göra. Det spelar liksom ingen roll att det bara är roliga saker som jag egentligen älskar att göra. Jag vill ha lugn och ro mellan varven och mår bäst med luft i kalendern. Just nu är det allt lite körigt för mig.
Men såklart har jag hunnit att njuta av hösten och naturen, det är alltid prio nummer ett.
 
Jag har varit och firat syster Görels födelsedag. Hon firade sin dag med Me & I party och vin och ostbricka. Jättemysigt. Tusen tack för en trevlig kväll Görel. Den enda som fastnade på bild från kalas var fröken Siri.
 
Så har jag passat lilla Snow några dagar, när hennes egen servicepersonal varit upptagna på annat håll. Självklart har jag hunnit mysa med alla andra djur också och lite grann med Stefan med.
 
I Landskrona har det varit uppvisning av hemvärnet. Egentligen tyckte jag att det var på tok för långt för mig och Johnny att fara ända till andra sidan av Skåne. Men vi tog en ”bajsmacka” för våra kompisar och ställde upp.
 
Det är inte klokt så trött man blir av att köra 30 mil tur och retur, för att göra ingenting. Mina underbara små ”glyttar” hade som överraskning lagat världens godaste langos åt oss när jag kom hem.
Tusen, tusen tack älskade barn!
 
 

Dagens kloka ord:

”När ingenting är säkert är också allting möjligt.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Hektiska dagar och fulltecknad kalender. Läs mer »

Jag är en av världens rikaste människor.

Kära Blogg
Jag har undrat så varför det nästan inte finns några nyckelpigor i år? Är de utrotade, eller nått? Eller trivs de inte längre här i Gyllebo?
Förra året vimlade det av röda små pigor överallt. Jag vann till och med ett pris på en av mina bilder i TV  programmet ”Mitt i Naturen”.
Jag håller tummarna på att de vill komma tillbaka till oss nästa sommar.
 
Morgonens promenad började i dur och slutade i skur. Först gick vi där och njöt, livet lekte. Det var ljummet och vindstilla och härlig. Men så plötsligt öppnade hela himlen sig och ner vräkte det kallaste, våtaste regn man kan tänka sig. Om man nu kan bli mer än våta så blev vi det. Särskilt lilla Molly blev extremt blöt. Det gick inte ens att ta ett vettigt foto av henne när vi kom hem, för hon kunde liksom inte sitta still. Det blev bad och torra handdukar för hela gänget.
 
 

 
Tänk, det finns väldigt många fattiga människor i vår värld. Människor jag tycker så förfärligt synd om. Tänk, de där allra fattigaste, de måste köpa tavlor av Picasso eller Rehmbrandt och hänga på sina väggar.
Jag är så tacksam att jag är så rik att jag har så mycket värdefullt att hänga på väggen.
Just den här dagen kom en extra fin tavla som jag beställt. En tavla på de viktigaste i mitt liv (förutom Stefan då alltså)
 
 
 
Varje dag kämpar jag på med små, små övningar som med tiden ska ta bort mitt onda i ryggen. Lilla Molly är helt övertygad att dessa övningar är helt och hållet för hennes skull. Och ja, de har verkligen kommit att bli en mysstund med henne också. Lite som att slå två flugor i en smäll liksom.
 
Eftersom det idag är den 11 september, vill jag passa på att skicka en grattishälsning till min lilla lillasyster, Görel.
Grattis syster, vi ses ikväll.
 
(en bild tagen för några år sedan på mig och min syster)
 
Dagens kloka ord:
”Jag försöker bara göra mitt bästa, ibland räcker det till, ibland gör det inte. De gånger det inte räcker till önskar jag att ni minns de gånger det gjorde det.”
 
Blöta kramar och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
Dela gärna

Jag är en av världens rikaste människor. Läs mer »

En ilsken geting i brallan.

 
 

Kära Blogg

Jag var så lycklig! När jag tog min morgonsimtur den här dagen, skuttade en tjattrande ekorre runt, runt i vår hasselbuske. Åhhh, vad glad jag blev över att äntligen få se en liten korre här i min trädgård. För ganska många år sedan hade jag hela sju stycken som samtidigt kom och åt vid fågelbordet. Jag bara älskar dess små söta djur. För se, ekorrar, det är mitt liv de.
 
(Fotot här ovan har jag tagit av en av de ekorrar vi haft här, år 2013)
Det var en sagolik dag och jag kände att jag höll på att bli riktigt bortskämd med den underbara solen. Vår vandring gick runt sjön den här tidiga morgonen.
 
En stor ståtlig fjällskivling (tror jag att det kan ha varit) hade poppat upp där i skogen och stod där så stolt på sin fot. Allt som jag vill fotografera vill Molly också inspektera, så just den här gången blev det inga vackra bilder på den pampiga svampen.
 
Den här dagen var det bestämt sedan länge att jag och Emmy skulle ha en mamma/barnshoppingdag i Malmö. Vi tog tåget in till stan och strosade runt på Emporia hela eftermiddagen. Vi hade en härlig mysdag som jag längtat så efter. Men min rygg tycks hata allt vad shopping och strosande heter. Det blev en smärtsam natt och dagens lärdom blev att jag inte är redo för sådana här äventyr än på länge.
Men tack min kära Emmy, det var värt all smärta att få vara med dig. Men som ni ser på bilderna, jag ler och skrattar, det är för att jag är en krigare.
 
 
 
En annan dråplig sak som hände när jag skulle duscha och byta om innan vår avfärd, var den där ilskna getingen som smugit in i mina nytvättade tajta jeans… Ja, den lämnade sin gadd och halva bakdelen i mitt bastanta lår.  Så var jag förärad med årets getingstick.
 
 

När jag trött och sliten for hemåt mot Gyllebo, sken hela världen upp i ett trollskt ljus och himlens färger var onaturligt blå. Det var alldeled alldeles magiskt.
 
 
Dagens kloka ord:
”Varje morgon har du två val. Antingen ligga kvar i sängen och drömma eller kliva upp och förverkliga dina drömmar.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna

En ilsken geting i brallan. Läs mer »

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen.

Kära Blogg
Ibland låtsas jag att det är vi som har i uppdrag att väcka upp skogen varje dag. Tänk, vilken underbar arbetsuppgift. Septembermornarna är ganska kyliga nu och jag får dra på mig en extra kofta under min tunna sommarjacka. Luften är frisk och härlig att andas. Än surrar humlorna ivrigt omkring, tillsynes helt ovetande om att hösten är på ingång.
 
På ett ställe i skogen finns en plats där Molly alltid brukar kissa. Det är alldeles precis vid det prickiga trädet. Ja, för alla träd är olika, det finns inte ett enda som är det andra likt. Fantastiskt.
 
Vid denna årstiden brukar hundarna bli fulla av olika kardborrar i sin päls. Det finns en sorts kardborre som är värre än alla andra. Om man får dem i sin svans, ja då  kan man hälsa hem. Med det menas att man får klippa av allt sitt hår på svansen och skamset gå runt och likna en labrador väldigt länge. Fråga Johnny för han vet exakt hur pinsamt det är!
 
Äntligen blev vårt blåregn beskuret. Nu vet jag inte riktigt om det hela blev gjort enligt konstens alla regler. Vi letade på google och tänkte till lite själva också. Det illvilliga trädet har inte en enda gång förärat oss med några blommor. Vi satte vårt träd år 2007 och då planterade vår söta granne också ett likadant…. Någon av oss gjorde rätt ….
 
(Våren 2007, och hunden på bilden ovan är vår käre Leo)
 
 

 
På moderna telefoner kan man ha en massa olika program, eller appar som det så fint heter. Jag har en app där man skickar foto snabbt till varandra med meddelande. Den är väldigt användbar… tycker framförallt mina döttrar. Så här kan en konversation se ut:
 
 Ja, så är det när man delar Spotifykonto med en av sina döttrar!
Det var ganska bra att Andréa stal min musik, så jag kom ut i solen istället. För tänk, det är fortfarande sommar ju. Humlorna surrar glatt omkring och jag undrar om de har en aning om den annalkande vintern? Jag tror inte det, jag tror att de bara lever i nuet, precis som vi alla borde göra.
 
Dagens kloka ord:
”Börja alltid att förvänta dig att bra saker kommer att ske.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen. Läs mer »

Med fönsterskrapan i ena handen och kameran i den andra.

Kära Blogg
Det kan höras tjatigt, men det blir aldrig trist och tråkigt – dagens strövande i skogen.
Den här dagen strålade den nyuppstigna solen alldeled extra mycket. De nymornade korna bligade förvånat på oss när vi kom där tassande i tystnaden.
 
En fantastiskt morgon, som vi njöt i fulla drag av.
 
 
Lite märkligt var, att när vi gick där i allsköns ro, hittade vi plötsligt ett gäng cyklar kastade i en buske. Nyfiket kollade jag lite extra på dem och tyckte allt att det såg lite märkligt ut att parkera sina fordon på det viset. Mitt i en buske ute i skogen. Plötsligt satte Johnny sig ner och gjorde en jättemarkering in i skogen, han markerade att där fanns ”fiender”… Då tyckte jag att det var bäst att gå därifrån, jag kände mig inte beredd att möta några pucko tidigt på dagen i skogen, som inte ens vet hur man hanterar en cykel.
 
Ja, så vi gick hemåt igen och där satt katten Felix och väntade på sin frukost.
 
På eftermiddagen när min pappershantering på kontoret var klar, fortsatte jag med mitt projekt ”fönsterputsning”. Visserligen har min kropp klart och tydligt sagt ifrån att det inte är bra för mig med sånt arbete. Men det är inte bara kroppen man måste lyssna på, man ska även lyssna på sitt sinne, och det sa mig att jag var sugen på skinande rena fönster även på husets baksida. Så med kameran i ena handen och fönsterskrapan i andra, gick jag loss på de stora fönsterpartierna ut mot terrassen. Oj, oj, vad där bodde spindlar! Det var mest av rasen Zygiella x-notata. (Japp, jag har googlat såklart!) Vackra med sitt mönster på ryggen.
 
 
Men även andra små intressanta kryp fastnade på bild.
 
En simtur och en stund i solen hann jag med innan Stefan dök upp till kvällsmaten. Ljuvligt!
Sen var det hundmys för hela slanten resten av kvällen.
 
Dagens kloka ord:
”Använd inte den styrka du behövde bygga upp för att komma på fötter till att springa tillbaka och göra samma misstag igen.”
 
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 
 
 

 

Dela gärna

Med fönsterskrapan i ena handen och kameran i den andra. Läs mer »

En saltstänkt dag med hundarna.

Kära Blogg.
En väldigt bra sak med september och hösten, är att alla människor försvinner. Ja, jag tror väl inte att de går upp i rök precis, men de dräller i alla fall inte omkring ute i naturen eller på stränderna så mycket, och det gillar jag. Jag älskar när jag är alldeles ensam, bara jag och hundarn  – då äger jag allt.
Tidigt den här söndagsmorgonen, när Stefan körde iväg på sin jakt, så packade jag och hundarna in oss i bilen och for ner till havet. Wowww!!!
 
Knäbäck är en av mina absoluta favoritplatser. Jag minns första gången jag kom hit, det kändes som jag var på en paradisö, samtidigt som jag var hemma. Det är så vackert att man nästan slutar andas.
 
I backen ut mot havet, finns ett litet, näpet kapell.  St Nicolai kapell. Det var där jag och Stefan gifte oss en gång i tiden. En fantastisk plats som bara ligger där, under himmelen vid havet. Vackrare än den vackraste kyrka, i sin enkelhet.
 
En konstig sak med stränder är att det råder hundförbud vid vissa tider på året, medan rökning är fullt tillåtet. Varför? Naturligtvis ska man ha strikt ansvar för sina fyrfota vänner och plocka upp hundbajs och se till så de inte flyger och far helt utan tillsyn och retar gallfeber på hundhatande människor. Men jag förstår inte riktigt vad de gör för skada där liksom. Hårar ner i vattnet?
Nu har det kommit upp en söt liten skylt där i Knäbäck, och den är precis helt och hållet i min smak.
 
 

 Den här morgonen var vi helt ensamma. Johnny och Molly kunde glatt springa omkring och leka. De busade i vattenbrynet, hoppade och skuttade så sanden stänkte omkring deras tassar. De åt slibbig tång och grävde skyttegravar för glatta livet. De är allt bra härligt att vara hund en söndagsmorgon i september.

 
 
Tiden går fort när man är lycklig. sakta började resten av världen vakna till liv, och när stranden sakta börja fyllas med promenerande Österlenbor, då drog jag och hundarna oss hemåt igen.
 
Plötsligt kommer man till en punkt när man inte står ut längre, eller rättar sagt, då man inte SER UT längre. Den punkten kom jag till den här dagen. Mina fönster hade grott igen och jag fick bara sådan lust att putsa dem skinande rena igen. Jag har gammeldags spröjsafönster (kopplade fönster på fackspråk) och det betyder att vart och ett av dem har fyra sidor att göra rent.
Finns det något härligare än nyputsade fönster? Åhhh, jag älskar det. Fast med tanke på min stackars rygg har mitt förståndiga jag delat upp jobbet, och tar några fönster varje dag… ”lid ette lid, så går de nock” …. som mamma Ingrid alltid sa. 
 
 
Dagens kloka ord:
”Du kan välja att fokusera på hur dåligt du har det
eller
på hur bra du kan få det.
Vad väljer du?”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

En saltstänkt dag med hundarna. Läs mer »

Harjakt och hundträning.

Kära Blogg
Stefan var bjuden på harjakt och skulle vara borta hela dagen. Själv tycker jag bäst om att jaga hare med min Canon, och jag tror nog att alla harar instämmer med mig.
Nåväl, 3 harar blev det för den stolte Stefans del och 12 harar för hela jaktlaget.
 
Som vanligt började jag och hundarna dagen med en tidig morgontur i skogen. Natten hade bjudit på några rejäla åskknallar och ett hällande regn. Jag drog på mig min regnhatt för säkerhetsskull. Det brukar hjälpa, för när jag har den på mig och går där och ser lite extra löjlig ut, då kommer det inte minsta lilla droppe från himlen. Praktisk tingest den där hatten.
 
Dagen bjöd på rejäla regnskurar och katten Judith spatserade på en katts nonchalant vis in på sin stege genom fönstret och vräkte sig i vår säng, totalt oberörd över att det vita överkastet blev både gräsigt och grusigt och vått. Hon tittade på mig och såg ut att tänka, ”vad glor du på människa, du har väl för sjutton tvättmaskin…”
 
Om en och en halv vecka är det fyra dagars krig som gäller för mig och Johnny och vi hade ställt in oss på en välbehövlig träningsdag. När man är krigshund måste man kunna spåra och bevaka i skog och mark, men även i bebyggelse. Att spåra på asfalt och grus kräver betydligt mycket mer träning. Så vi hade för dagen avlyst hela Otto Lars (Stefans lager) för hundträning. En perfekt dag när nästan inga människor vågat sig ut. Såklart fick lilla Molly också hänga med oss ut. Till sin lycka fick även hon spåra sig fram till en snusdosa innehållande kattmat. Om det nu är som Molly verkligen spårar, eller det handlar om ren skär tur, får jag låta vara osagt, men vi tränar och övar för glatta livet, och kul tycker hon att det är. Johnny skötte sig bra han också. Lite för mycket duracellkanin, men jag vet att det brukar gå över efter ett par dagar ute i fält.
 
 
Med trötta hundar åkte jag hem och bytte skepnad. För på kvällen var vi bjudna på middag hos Boris och hans familj. En härlig kväll med fantastiskt god mat och dryck.
Ett stort tack till Camilla och Mats, som tyvärr inte fastnade på bild eftersom jag hamnade i total matkoma ganska så omgående och bara njöt av en härlig kväll.
 
 
Det är jag som är Boris! Det lilla luddiga nedanför, är huvudet på min ”lillasyster” Mitsy.
 
 
Dagens kloka ord:
”Det verkar alltid omöjligt tills det är gjort.”
 
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Harjakt och hundträning. Läs mer »

Rulla till toppen