Kära Blogg
Den här dagen var jag på begravning för att ta ett sista farväl.
Det var en arbetskamrat som jag jobbat tillsammans med i över 20 år.
Rune Persson från Gärsnäs.
Jag har känt Rune sedan jag började på Rosenguist 1989. Därefter har vi jobbat tillsammans ända tills den dagen då jag slutade år 2011.
Jag minns Rune som väldigt snäll och hjälpsam, glad och social. En man som var tokig i kortspel.
Jag minns när Rune fyllde 50 år och vi hade köpt en vit, fin herrskjorta åt honom. På den hade jag ritat en stor spindel på ryggen. Han var ju vår ”spindeln i nätet”. Jag minns att han var väldigt glad och stolt den där dagen.
Ett annat minne är när jag och Madde ville fira Runes födelsedag sådär lite extra mycket. Vi klädde därför in hela hans kontor i aluminiumfolie och fnittrade glatt när vi tänkte på Runes min nästkommande morgon. Vår chef Nyberg fnittrade däremot inte – han blev istället rasandes arg …. fast jag tror nog att Rune gladdes åt det hela och åt den uppmärksamhet han den morgonen fick. Man fyller bara jämnt en gång i livet resonerade vi.
(Maddes foto av Runes kontor – stylat för en 50-åring)
(Bild nedan, jag är ganska ung och året kan kanske vara 1990)
En höstlik sommardag i Stiby kyrka.
-Rune, du var ju alldeles för ung för att dö!
Jag kommer att minnas dig med glädje.
Sov i ro ♥
(en sagolik bukett i blått och rosa – från dina kortspelsvänner)
Resten av min dag gick åt till att umgås med hundar och make.
Hälsa på korna och hästarna i hagen.
Dagens citat:
Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.
// Tomas Tranströmer
Kram och Hejdå Bloggen
