Hejsan
I helgen har det varit Alla Helgons Dag.
Dagen då vi minns lite mer och tänker på de som stått oss nära.
Vädret var milt och lite grått den här röda lördagen.
Vid sjön rådde ett sådant lugn den här morgonen. Som om moder natur ville visa oss alla sin respekt.
Jag och Stefan tog en tur till handelsträdgården och valde ut några vackra gravsmyckningar.
En till min mamma Ingrid, och en till svärfar Nisse.
Sedan bar färden vidare till Brösarps kyrkogård där min mamma har sin viloplats i en liten vacker backe, med utsikt ut mot min gamla småskola och bort mot kyrkan.
Mitt dåliga samvete gnagde lite grann. Som grus i skon ungefär.
Jag var pinsamt medveten om att det var ett tag sedan jag tagit mig tiden att besöka hennes plats.
Skuldmedvetet drog jag bort de döda sommarbegoniorna som blivit mjuka av årets första frost. Rensade bort ogräset som växt upp över kanten på hennes vackra natursten.
Men så kunde jag nästan höra hennes röst … ”det är ok, Annika …. jag vet att du haft mycket ” …
För så är det – ingen kommer någonsin att kunna förstå – i alla fall ingen lika bra som ens egen mamma♥
Och nu har hon fått fint igen.
Sedan körde vi vidare till den vackra Mellbykyrka och dess bedårande gravplats.
Här vilar min svärfar sedan 10 år tillbaka.
Även svärfar Nisse fick ett litet smyckat hjärta vid sin sten.
Den där stenen som sönerna tagit vid hans absoluta favoritplats i livet. En plats nära havet, där han som ålafiskare älskade att vara.
På kyrkogårdarna kom och gick människor med blommor och mosskransar hela tiden.
Det är något högtidligt med just den här helgen, när man minns lite extra och hedrar dem man mist.
Så har det ju varit Halloween också i veckan
Något som min mamma Ingrid inte var helt förtjust i. Jag vet att hon inte gillade att det sammanföll med den lite mer allvarsamma All Helgonadagen. Amerikanskt trams ansåg hon, när barnbarnen kom dragande med sina utstyrslar.
Men jag tror faktiskt att hon drog lite på smilbanden ändå, det där året då min dotter slog alla rekord i halloweensminkning….
Allt som hennes älskade barnbarn gjorde hade hon alltid överseende med. Precis så som en mormor ska vara.
På kvällen kom en bild från min fina dotter Amanda…
… mormor är ju värd de finaste blommorna i hela världen, sa hon …
Ha det gott nu mamma Ingrid och svärfar Nisse.
Och det är ju så, att de vi mist finns inte där på de kalla kyrkogården – de finns i våra hjärtan. För alltid!
Dagens citat:
Varje handling av
villkorslös kärlek ekar i
evighet.
Till Camilla.
En stor, varm tanke till dig, min älskade kusin, som lämnade dina nära och kära på tok för tidigt. Minnet av dig är så nära och levande, som om du var här igår … Jag glömmer dig aldrig♥
En ”maja-lykta” brinner ofta för dig här hemma hos mig. En alldeles speciell lykta som minner om dig … ♥
Hoppas ni alla har det bra och har funnit lite tröst i att minnas och hedra just era kära som lämnat er.
Livet måste gå vidare för alla oss som finns kvar här på jordklotet, för så är det menat.
Kram Annika