Kära Blogg
Det bara fortsätter och fortsätter. Som om det hängt upp sig och inte kan något annat.
Vädret menar jag. Och jag är tacksam. Det är underbart.
Jag har njutit av nytvättade lakan som hängt ute i solskenet och torkat. Det är livskvalitet. För många sinnen. Doften, känslan och så är det vackert att se på när de hänger där på sträcket.
Hunden Johnny flydde värmen och la sig på det kallaste stället i huset. Ofta ligger han på sitt konstiga vis med bakbenen och svansen under sig.
Jag älskar Lars Lerin. Han är helt underbar att lyssna på. Jag sitter alltid med ett småleende på läpparna när jag ser honom på TV.
Jag har nyss lyssnat klart på hans ljudbok ”Axels Tid”, som han själv läser. Jag älskade den. Ett underbart språk, en underbar dialekt läst av en underbar person. Rekommenderas.
Så kommer jag till töserna i Australien. Emmy och Matilda. De har nu äntligen lyckats ta sig till en doktor med Matildas skadade fot. Den var bruten!!. Shit alltså.
Snälla små töser – res hem nu!
Den här dagen hann jag både gå och springa innan värmen slog till. Jag njuter fullkomligt när det funkar att springa. Det är lycka för mig.
På kvällen var det nästan en tropisk känsla. På vedskjulet blommade taklöken, i hagen gick kor och hästar och tuggade och fes. Allt var bara så jävla fridfullt så man nästan ville sätta sig ner och böla. Stefan sprang med naken rumpa och dingelingen slängande rakt ner i poolen. Jag tänkte ”är vi i paradiset nu?
Dagens tänkvärda ord:
Att vara lycklig är en
högst personlig sak och
har egentligen ganska lite
med andra att göra.
Kram och Hejdå Bloggen
