Kära Blogg
Ett kök kommer lastat!
Jajamensan! Smedstorpskök höll sin leveranstid på minuten.
Tidigt på morgonen kom inredningen till Dodevägen. Vi fick kalla in några av våra fantastiska grabbar till att hjälpa oss att bära in alla skåp och lådor. Jag höll mig mest undan och kände mig lite lagom urkass, som inte kunde hjälpa till som jag alltid kunnat förut.
Den här dagen kom också något mycket finare och för mig de mest värdefulla.
Min älskade dotter Andréa kom hem för sista gången innan sin resa till Canada. Vi hade bestämt att intensivumgås några få timmar innan det var dags att skiljas och säga adjö för en lång tid framöver.
Vi lunchade på Vineriet, Andréa och jag. Det var en märkbart imponerad tös jag bjöd på mat den här dagen.
-”Stiffe” han kan han”, sa hon flera gånger!
Resten av eftermiddagen njöt vi tillsammans. Andréa hade miljoner små, men väldigt viktiga saker att ordna med. Till exempel visste hon inte riktigt var hon skulle folkbokföra sig. Det var inte det enklaste när man flyttar från utlandet tillbaka hem.
Jag kunde märka att hon var ganska trött och sliten. Lite bekymrad blev jag allt som mamma, när jag förstod att hon kommer till att få ett helt omänskligt schema framöver. 100 timmars arbete/ vecka verkar inte rimligt i mina ögon.
Så kom stunden som jag bara ville skjuta upp. Stunden då jag skulle krama min älskade tös adjö.
Det var tur för mig att jag skulle iväg med hundarna på Nosework-kursen, och därmed fick lite annat att tänka på.
Kram på dig min älskade Andréa. Var rädd om dig och glöm aldrig att här alltid finns en dörr öppen för dig!!
Du har alltid ett hem att komma till.
Under tiden som jag och hundarna jobbade med näsorna, började Stefan montera inredning.
Nej, något färdigt kök kommer det inte att vara i Gyllebo till midsommar, det har vi inte räknat med heller.
Om vi har riktig max-otur, så kommer inte bänkskivorna att kunna levereras förrän efter semestern. De kan nämligen inte beställas förrän bänkskåpen är uppe. Då kommer leverantören ut och tar mått. Vasken ska underlimmas innan allt kan ta plats.
Kanske har vi en lång, slapp sommar med ”köbemad” framför oss.
Dagens ord till mina töser:
Jag är inte din vän, jag är din mamma.
Jag undervisar dig, förföljer dig, gör dig kanske galen, tvingar dig om det behövs, kanske är jag din värsta mardröm ibland … för jag älskar dig!
Var rädda om er alla tre – tänker på er – alltid!!
Kram och Hejdå Bloggen
