Ett litet avbrott.

Hejsan.

Så många morgnar.

Så många soluppgångar det har blivit under åren. Över hela Österlen.

Det var så väldigt länge sedan som jag hade semester på riktigt. Så länge sedan jag hade en lite längre sammanhängande ledighet, mer än någon ynka dag. Det är dags nu och det känns verkligen som jag behöver det just nu.

Jag ska ut och resa och det ska bli så spännande. Jag och bloggen får en skön återhämtning i någon vecka.

Bloggen får vila, men för er som vill hänga med mig så finns jag på Instagram. Jag ska försöka att uppdatera lite på instastory (den där lilla runda ”pluppen” längst upp på sidan) med bilder och filmer så får ni se vart resan bär.

Ni som vill, är såklart välkomna att hänga med mig där.

Vill ni följa mig, så hittar ni Gylleboannikas instagram HÄR

Annars ses vi kanske här igen strax före jul, och då har vi förhoppningsvis fått vinter på Österlen.

Var rädda om er i julstöket.

Dagens citat:

Ibland kan allt kännas upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Ha det riktigt bra och vill ni, så ses vi igen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Småhundar och barnbarn.

Hejsan.

Jag njuter varje dag, som vanligt. Jag njuter av naturen vi har inpå knuten här i Gyllebo.

Jag känner mig även lyckligt lottad som har småhundarna och ett ljuvligt litet barnbarn i min närhet.

Såklart fortsätter vi att utforska skog och mark, jag och mina små pomme-hundar. Även om de inte är riktigt lika förtjusta i regn och rusk som Johnny var, så hänger de tappert med på det mesta.

Och såklart har det blivit lussebullsbak här hemma i Gyllebo, nu när vi sparkat igång adventstiden. Dubbel sats som alltid!

Dagens citat:

Vi kan inte göra storverk bara små gärningar med stor kärlek.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt November 2019

Hej.

November bjöd på den gråaste av färgskalor här på Österlen. Den solfattigaste november i mannaminne sas det. För mig blev det en hissnande åktur av livets alla känslor. En karusellfärd från gladades glädje, innerligaste lycka till dystert mörker och djupaste sorg.

Att säga farväl till Johnny var något av det absolut svåraste jag gjort i mitt liv. Han var en kompis som stod mitt hjärta lite närmre än alla andra fina hundar som passerat i mitt liv. Han kom att bli allting för mig. Min arbetskompis, mitt fritidsintresse, min stridskamrat, min trognaste vän, mitt allt. Av alla levande varelser har han varit den som jag spenderat mest tid tillsammans med under de gångna tio åren. Så kanske är det inte så konstigt att jag just nu mest känner mig tilltufsad och vingklippt och har lite svårt att hitta tillbaka till mitt vanliga glada jag.

Tacksamt har jag tagit emot den lycka det är att välkomna sitt första barnbarn. En innerlig glädje som lyser upp precis allting. Underbara lille Scott!!

Löptränat i allt det gråa har jag såklart gjort och jag kan summera 64 kilometer för den gångna månaden.

Nu hälsar jag december välkommen.

Dagens citat:

Du är borta men vi lever tusen liv tillsammans inuti mitt huvud.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En plats för stunden.

Hejsan.

Ingen plats ger en sådan energi som en plats vid havet.

Det spelar liksom ingen roll vilket väder det är här.

Havet skänker alltid samma frid. Nästan som om det besitter en urkraft för det mänskliga sinnet.

Platsen vid ensamma tallen. Två lediga stolar som inbjuder. En plats för stunden.

Tacksamt tar jag emot stunden.

Platsen vid Klammersbäck, så fantastiskt vacker och rogivande.

Dagens citat:

Det blir inte lättare senare. Det blir bara … senare …

Påminner mig själv: fortsätt skratta och le, så tror hjärnan att vi är glada…

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Julmarknadstider.

Hejsan.

Fast det är höst och adventstiden nu står och stampar framför dörren, så blommar det tappert i mitt lilla orangeri.

Jag har varligt plockat in alla blomster i det lilla huset. Jag har satt på en frostvakt för att ingen ska frysa ihjäl där inne när den Österlenska vargavintern kommer. Jag har nattat och jag har ”vintersömnat” pelargonerna. Men se, likt småungar på kvällskvisten, så vägrar de falla i sömn.

Fast det är ganska mysigt att ta en tjocktröja på sig och sitta där och filosofera. Jag brukar tända lite ljus och en väldoftande rökelse, så kanske är det inte så konstigt att mina pelargoner inte kan sova.

Trots att det blommar likt en vårdag i mitt orangeri så är det tid för alla julmarknader nu. Jag och Stefan lämnade Österlen bakom oss för en dag och besökte mysiga Svaneholm.

Så vackert och mysigt … och väldigt trångt.

Det var allt bra skönt att komma hem och slå sig ner i lugnet och bara lukta på blommorna igen.

Katten Felix har hittat ett nytt favoritställe i vårt hem. En plats som numera doftar gudomligt för honom. Barnpuder, babybajs och bröstmjölk. Det kan ju faktiskt inte bli bättre om man är en Felixkatt.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Slutet.

Hej.

Så var det dags för sagans sista kapitel. Sagan om min finaste vän – min Johnnyhund.

De spår vi båda lämnade efter oss på den öde stranden för bara en vecka sedan är nu redan bortspolade.

Den gråmulna dagen vid Vitemöllas strand kom att bli vår sista utflykt tillsammans.

Jag såg tydligt hur ont Johnny hade och hur ansträngande det var för honom att springa i den mjuka sanden när bakdelen inte vill som han. Men i vanlig ordning tjuvåt han tång så fort jag vände bort blicken och han försökte springa lika fort som vanligt där i vattenbrynet.

På stranden hittade han en ljusblå ballong och var överlycklig över att kunna visa mig sitt fynd. Stolt som alltid att vara till lags! Vinden var frisk och skön och vi fick en värdefull stund tillsammans.

Jag och Johnny har haft en ensam helg tillsammans. Alla som någon gång haft förmånen av att äga eller känna en ”flatte” vet hur de liksom ler och leker ända in i döden. Men jag såg igenom Johnnys fasad och hans försök till bus. Jag la märke till alla små tecken som vittnade om att något var fel, mycket fel i hans magrande kropp.

 I helgen tog jag så mitt livs värsta beslut, men också det som kändes mest rätt i mitt hjärta.

Den 25 november fick Johnny lugnt och fint somna in hos vår älskade veterinär Per.

Där och då, när han fått sin lugnande spruta, anade jag för en liten stund den gamla vanliga Johnny. Det liksom glimmade till i hans tillgivna ögon när medicinen motade bort smärtan. Johnny reste sig upp mot oss och viftade frenetiskt på sin svans. Så slickade han bort våra forsande tårar. Han nafsade Stefan, som han alltid brukade göra, i hakan och pussade mig med sin långa varma tunga. Ett kort ögonblick som jag aldrig någonsin kommer att glömma.  Sedan la han sig till ro vid våra fötter, som så ofta. Där somnade han in – lugnt och fint – för alltid.

Tack för allt min högt älskade Susedalens Right for you, ”Johnny”♥

Jag vill tacka Susedalens kennel, Marie och Johanna, för ert förtroende. Jag vill tacka världens bästa veterinär Per för allt genom åren. Jag vill tacka Simrishamns Brukshundklubb för den första uppfostran som unghund. Jag vill tacka Teddy, Marie och alla kompisar på vår väg till certifierad hemvärnshund. Jag vill tacka vårt kompani och våra soldatkompisar i hemvärnet. Så vill jag tacka mina tre döttrar och Stefan som stod bakom mig när jag tog mitt svåraste beslut. Nu med facit i hand ser jag så många tecken som vittnar om att ”Jonte” var så mycket sämre än han någonsin visade oss … Jag är så glad att jag tog beslutet för Johnnys skull, men gud ska veta att mitt hjärta nu har brustit och stundom blöder ymnigt…

Dagens citat:

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu – så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vill betona att Johnny var en frisk, stark och välmående hund under hela sitt tioåriga liv. På alla röntgentester och andra kontroller vi rutinmässigt gjort under hans levnad, har han fått högsta betyg. Det han drabbades av var en slags elakartad cancer som satt som små knutor i leden ovanför vänstertassens has. Dessa upptäckte min dotter i slutet av juni, då vi också fick besked på vad det var. En elak cancerform som bara växer och sprider sig i hela kroppen. För bara några veckor sedan märkte jag att i hela låret fanns plommonstora knutor. Han fick såklart smärtlindring för det onda och på slutet även CBM olja som lindring.

Personligen tycker jag att ingen hund förtjänar ett lidande för att man som hundägare vill skjuta upp den jobbiga dag som ändå kommer till slut. I slutändan är det hunden som får betala priset. Både jag och Stefan hade en stark känsla av att Johnny förstod och själv ville bli fri. Det är nu min stora tröst.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Svalkande novemberdopp.

Hejsan.

Den där härlig morgonen då jag och hunden Johnny var ute på skjutfältet vid Ravlunda, så blev det såklart ett svalkande dopp i böljan den blå.

Stranden här är en av mina favoritstränder. Här kan man ofta få vara ganska ostörd.

Johnny började med att ta sikte på en stor tångruska som han fort tuggade i sig. Han är väl medveten om att han inte får äta saker ute, saker som han själv hittar. Därför skyndade han sig innan jag skulle hinna se det. Ögontjänare som han ju är och numera även lite lätt lomhörd.

Såklart fick det bli ett dopp i böljan den blå. Som vanligt badade Johnny precis som alltid, som en kärring. Halvmesigt och försiktigt sänkte han ner sin kropp i sjökanten. Och som han njöt!

Jag förbannade mig själv en smula, att jag inte tagit handduk med mig, för det såg så skönt och härligt ut. Men Johnny badade inte länge. Snart hade han fått vittring på något nytt spännande och travade lycklig iväg längs stranden.

En härlig morgon på en ensam strand med sin vän … en dag kan helt enkelt inte börja bättre.

Dagens citat:

Ett sätt att bli påmind om sin egen dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen.

Jag gör gärna både kullerbyttor och tar mig ett vinterbad för då känner man livet i kroppen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett stenkast till Verkeåns utlopp.

Hejsan.

När man är ute på Ravlunda skjutfält så är det nästan tvunget att stanna till vid Haväng och Verkeåns utlopp.

Ja ni vet ju redan, hur jag brukar tjata om det. Att det här är en av de platser som jag rankar som Österlens absolut vackraste.

Det var morgonen då Johnnyhunden fått galoppera lös ute på skjutfältet som vi även stannade till vid badplatsen.

Det spelar ingen roll vid vilken årstid man kommer hit. Den här platsen ger mig alltid ett sug i magen. Här är så fint!

Johnnys sug i magen uppstod mer av de två små stålgrå dvärgschnauzerhundar han fått vittring på en bit bort på sandstanden. Fort kopplade ägaren sina små juveler när hon fick syn på Johnnys halvgalna blick och långa tunga. Hon kunde ju inte veta att Johnny inte är fullt så galen som han kan se ut. Att han i själva verket är uppfylld av kärlek till allt och alla. En ganska hårdhänt kärlek visserligen.

Det var dags för oss att åka hem till Gyllebo igen. Johnny blev tacksamt inlyft i bilen där han somnade i samma stund som jag startade bilen. Och jag la ännu en underbar morgon till min samling.

Dagens citat:

Men om det skulle vara som vissa påstår att klimathotet är en bluff, skapar vi en värld med rent vatten, frisk luft, välmående barn och gröna regnskogar helt i onödan då?

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Höstens starkaste solstråle.

Hejsan.

Såklart lystes världen upp alldeles extra mycket när det kommer en ny liten familjemedlem in i mitt liv.

Om nu november hör till de gråaste och mörkaste månaderna här på Österlen, så har jag fått en ny underbar liten solstråle i mitt liv som gjort min höst självlysande.

I drygt en månad har han nu funnits här och förgyllt livet för oss alla.

Hans namn är Scott, och han kan lysa upp den gråaste av novemberdagar.

Som en liten prins har han gjort entré, och såklart har jag gett honom ett vackert smeknamn. ”Tjabo”, som hans majestät konungen själv (och en gammal kärlek från min ungdom.) Kärt barn ska ha många namn.

Dagens citat:

När jag var liten brydde jag mig inte om vad jag hade på mig. Jag gick bara med på vad mamma köpte till mig. När jag nu tittar igenom gamla fotoalbum inser jag att hon inte heller brydde sig.

Om någon undrar var de fina alpackatröjorna kommer ifrån, de som Scott och Amanda har på sig, så tror jag visst att de är inköpta i Chile av Scotts faster, Frida. Bara att åka dit och handla, för de är ju alldeles bedårande.

Ha det gott, kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Friheten på fältet.

Ingenstans känns friheten så stor som ute på Ravlunda skjutfält.

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag tog med mig hunden Johnny ut på Ravlunda skjutfält. Solen hade nyss gått upp över havet.

Jag körde långt norrut där inga fårskallar höll till. Jag ville ge Johnny den frihet det är att kunna springa lös omkring. Helt fri som vinden.

Johnny njöt för fulla muggar. I galopp susade han fram över vidderna. Som alltid hade han full koll på mig och på var jag höll hus. Han hade även koll på att jag den här morgonen hade lite extra lyxigt hundgodis i fickan, i form av hotdog. Det är det godiset vi bara brukar använda när det är ”viktig träning”. Alla dagar är numera viktiga.

Termometern visade på 8 grader och dagen kändes helt underbar.

På min telefon fick jag plötsligt ett sms från SOS Alarm. En gård vid Kivik stod i lågor och allmänheten varnades. Det förklarade den väldig rökutveckling jag kunde se på himlen den här morgonen. Johnny hade såklart redan markerat och gjort mig uppmärksam på den där röken söderut.

Efter en härlig springrunda kom Johnny fram till mig, som om han ville säga att det var dags att vila en stund. Eller så var det för att få lite av all den goa korven han visste fanns i min ficka. Det fick bli rast och vila i ”skruttibangbangbilen” en stund.

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Att slå sig till ro och ta det lugnt i livets slutskede är inget alternativ om man är en Johnnyhund. Nix, det är full fart ända in i kaklet. Sådär ska jag också försöka leva mitt liv om jag kan.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top